|
|
Jazz klubben i Nynäshamn, JIN, bjöd på jazzkväll efter årsmötet, som börjde 19:00. Mötesförhandlingarna drog ut lite på tiden, eftesom man diskuterade fenomenet "Jazz på Lydia", som inte är en verksamhet under JIN:s hatt, och hur JIN skall förhålla sig till denna. Årsmötet uttalade sig för samverkan, så att evenemangskrockar undviks både i tid och avseende på artister. Exakt när jazzkvällen tog sin början kommer jag inte ihåg, men den gästande gruppen gjorde två kortare set och ett extranummer, vilket avslutades strax före 22:00.
Inte så mycket folk ...
Lyckligen avverkat gig:
Onsdag 21 mars 2007, 20:00, Skärgårdshotellet,
Kaptensgatan 2, Nynäshamn. Tel: 08-520 111 20.
Gratis entré för medlemmar. Entré för icke medlemmar 100:-
Maria Winter Kvartett:
Maria Winter (voc), Mattias Fjällström (g)
Stefan Stenberg (b) och Jon Persson (dr).
Kvällens låtar:
01. "Dreamsville" (Henry Mancini), medium
02. "At Last" (Harry Warren), medium slow
03. "More Than Once" (Maria Winter), medium
04. "My Little Boat" (Imo Schmortz), slow latin
05. "A Foggy Day" (George Gershwin), medium
Paus
06. "You Must Believe In Spring" (Michel Legrand), slow
07. "I Grow Accustomed To His Face" (?), medium
08. "Invitation" (Kaper - Washington), medium slow tango
09. "A Song" (Maria Winter), slow
Extranummer
10. "The Way You Look Tonight" (Jerome Kern), fast.
Centralpersonen i denna konstellation var utan minsta tvekan Jon. Maria blev bortkollrad av dåligt ljud och medhörning, särskilt i första set. Trots det visade hon intressant kapacitet, både i mer traditionellt material och i eget (3 och 9), inklusive bra scat-sång (7 och 10). "Foggy Day" (5) sjöng hon med vers och allt, där Mattias dessutom bestod oss med ett verkligt fint gitarrsolo. Och "Min lilla båt" (4) sjöng Maria på brasilianska!
Det som presenterades är en sorts popjazz med dragning åt den mer finstämda, ett faktum som rimmade illa med kvällens lite råa ljudbild.
Det är något skumt med ljudet i Skärgårdshotellets matsal. Det är som om vissa frekvenser försvinner eller släcks ut, vilket naturligtvis är mycket förvirrande, särskilt för en sångerska. Jag har noterat detta fenomen även vid två tidigare evenemang där i matsalen. Eftersom jag även avlyssnat nästan rent akustisk musik i denna matsal, vilken fungerat mycket bra, börjar jag tro att man skall undvika för mycket förstärkerier på denna scen, som det vore tråkigt att tvingas rata, eftersom den finns i en mycket orginell och trivsam inomhusmiljö.
För att få en mer rättvisande bild av Marias sångkonst, får jag allt ge mig ut på spaning så att jag kan få höra henne i en bättre akustisk miljö.
Sångerska med kapacitet fick kämpa med bekymmersamt ljud och dålig medhörning.