Holtel Hellsten har kört jazz i baren sedan hur länge som helst. Bra med folk och trivsamt. Men det är rätt fullt med 25-30 pers där i baren. Själv var jag där för första gången.

Lyckligen avverkat gig:

Kvällens låtar:
01. "Tell Ya Ma, Tell Ya Pa" (Bill Frisell, sv. text Gunilla Hedin), medium slow
02. "What a Difference a Day Made" (Maria Grever/Stanley Adams), medium
03. "Don´t Ask" (Gunilla Hedin), medium waltz
04. "My One and Only Love" (Wood - Mellin), ballad
05. "Come With Me" (Gunilla Hedin), ballad/medium waltz
06. "Both Sides Now" (Joni Mitchell), ballad
Paus
07. "Your Messages In the Night" (Gunilla Hedin), pop ballad
08. "Lyrisk sång" (Wursophskie), visa
09. "The Blue Room" (Richard Rodgers), medium
10. "Tossing" (Gunilla Hedin), medium up waltz
Extranummer
11. "Time For Everything" (Gunilla Hedin), ballad

Två rätt korta set.

Jag får allt erkänna att jag mest gick till Hotel Hellstens Bar för att lyssna på Adam. Gunilla hade jag aldrig hört förut och jag väntade mig inte särskilt mycket av henne heller. Det fullkomligt dräller ju av bra sångerskor i dessa dagar. Men Gunilla tog mig med präktig överraskning. Här är en tjej som verkligen kan sjunga och dessutom skriver stenbra låtar och texter. Och hon håller på med en CD, som snart kommer, så snart finns hon ordentligt dokumenterad dessutom.

En sak som tilltalade mig med kvällens program var att Gunilla varvade sitt eget material med standardlåtar. Det ger nämligen lyssnare, som inte hört henne förut, en chans att höra hur hon förhåller sig till känt material. Och det gör hon högst övertygande.

Trion med Adam i spetsen gjorde ett förstklassigt jobb med flera fina pianosolon. Pianot i baren är ett sådant där gammalt stående piano av vidunderlig kvalitet, som dock var helt igenstängt och pianoljudet var lite burkigt.